Maya Piraya´s pysselblogg

Så var det dags igen, att elda bål och sjunga in våren. Det skulle nog passa med julsånger
igen för det är ruggigt och kallt idag.

Idag flaggas det för Kungen – grattis och imorgon flaggas det för min lillaSyster som fyller 30 år imorgon *skickar varm stor kram till Syrran* Men den lyckliga människan är i Rom och shoppar skor så nu får hon skylla sig själv att jag inte ringer och sjunger
för henne med min otroligt vackra stämma*skrattar högt*

Dottern har lekt med grannkompisen heeela långa dagen. Och nu ikväll följde hon med dom till bålet. Hon var så glad och uppåt och dom var borta i flera timmar. Men till sist så gick jag och hämtade henne och då var hon skitig och trött Dom hade haft jättekul fast hon tyckte bålet var ”mesigt” *fnissar* Det hade brunnit lite mitt i och först när det var dags att gå hem hade det tagit till lite och brinna. Men nu sover hon som en stock, jag tror nästan hon sov på väg upp till sängen redan.

Min förstfödde är iväg på festande på danställe. Det gör mig orolig för det är ökänt pga mycket fylleri och misshandel. Men är man snart 20 år så är man vuxen och kan ta hand om sig själv *fnyser* säger han iaf. Men han var snygg som attan när han travade iväg med snygga kavajen och t.o.m skjorta idag. Håret staylat och snyggt och ölburken i handen *suckar* Det blir en lång och nervös natt för hönsmamma *biter på naglarna*

För mig är det iallafall som vilken annan dag som helst. Det var ju ett tag sedan man var ute och ”söp skallen i bitar” – hmm ett ganska bra tag sedan förresten Numera är jag nykterist och slipper bakfylla och andra negativa saker som kommer i släptåg med vått festande. Får väl se hur alert Sonen är imorgon *flinar elakt* Kanske man skulle dra igång dammsugaren extra tidigt.
Kom på idag att jag har ju inte deklarerat – attans också. Fast det här med att deklarera är så himla löjligt egentligen. För Skattemyndigheten vet ju allt redan – ja jag ger mig 17 på att dom vet vilken skostorlek och färg på trosorna man har också

Nej nu ska jag surfa runt på lite stämpelsidor och se om där är något nytt som kommit på sistone.
Fortsatt fin Valborg önskar jag alla mina bloggläsande vänner
*kram*

bläää var tog våren vägen då?! Grått, kallt och hällregn – gud vilket deprimerande väder
Och dammsuga och röja hemmet är lika trist och grått som vädret. Så idag har jag inget kul
eller intressant att skriva.

Fast jag vann en ATC idag – DET var däremot kul
Hoppas min blogg blir lite mer munter och uppåt i morgon.
Pyssla i frid flickor
*kram*

Idag blir det gammal skåpmat. Dessa dikter skrev jag 2002.
Väldigt mörka svarta ord. Och för er som inte har haft panikångest någon gång kanske kan få iaf en liten uns känsla av hur det kan vara.

Solen lyser idag och tre skorpor blev det till frukost. Vi får väl se hur dagen fortsätter
*kram*
BEFRIAREN.

När dimman lättade och ögonen såg klart undrade hon om det var befrielsens paradis eller bara en dröm. Hon såg grönskande kullar, dungar och blått rinnande vatten. Hon såg träden sträcka sig mot solen och fåglarna drillade och sjöng.

Hon undrade om världen kunde bli sån eller man måste bara se det inom sig. Hon kände den ljumma vinden mot sitt ansikte, hon slöt ögonen o undrade om allt fanns kvar när hon öppnade ögonen igen.

När hon länge hade njutit av friden och öppnade ögonen igen, såg hon ruiner, svarta fåglar, träd delade av blixtens verk. Det var tyst och öde… intet liv. Befriaren hade kommit och vänt om. Utan att ta henne med……

** 13 februari 2002 **

DIMMAN
Den grå dimman kommer sakta smygande…
ljudlöst smyger den sig på…
du hör inte den, ser inte den
utan du bara känner den när den helt plötsligt
lägger sig som en kall tung hinna omkring dig.

Den klistrar sig mot ditt skinn, kyler ner din kropp
och nästan kväver dig med sin slemmiga andedräkt.

Under det kalla känner du svetten sippra längs din kropp
du blir ångande varm trots det isande täcket utanpå.

Du känner ditt hjärta bulta och slå…fortare…fortare
hör dina egna pulsar slå i dina öron.

Du känner hur den grå massan sveps runt din hals
du kan nästan inte andas…du känner den kvävande känslan.

Långt långt borta hör du sorlet av röster, bilar och skrattande barn
själv är du instängd därinne mitt i allt det grå.

Varenda muskel, varenda nerv….darrar och skakar och
inne i ditt huvud snurrar dina tankar i en hög fart.

Du förstår inte vad som händer, du känner bara skräck , rädsla
och ingen återvändo…du faller…faller…faller
till det bottenlösa svarta …

Hela ditt inre skriker som i panik..hjälp mig.. jag dör..
här och nu….för evigt

(känslan under ett panikångestanfall)

Ny morgon, nya plågor. Min mage gör livet till ett helvete just nu.
Äter jag så är det kört, dricker jag är det kört. Så just nu vill jag leva på luft ett tag.
Men Sekreteraren på VC ringde och sa att mitt läkarutlåtande är klart redan!!!
Så nu ska jag försöka vackla iväg och läsa igenom det så dom hinner posta
det idag. Gud vilken lättnad att det där usla pappret snart når FK.

Men min storson är snäll, han ska köra och handla skorpor åt sin mamma när han slutar
jobba idag *kram jocke* Och jag ringde blek och darrig till Exet som är lika snäll
och omtänksam som vanligt. Så han ska hämta Dottern i skolan och ha henne tills i morgon. Så sa han att om jag är bättre imorgon ska jag få åka in till Sandströms och få köpa mig något fint så jag kan bli lite gladare. Tänk så snäll han är !!!

Nu återvänder jag till mina vänner – soffan och toaletten
Kram på er alla mina goa flickor och GRATTIS NETHA idag på din födelsedag *KRAM*

uppdaterar: 4 dvd filmer senare, två skorpor och en miniportion skinksallad – just nu är det relativt ok. Men dagen har varit bara sömn -ont- dvd.
Exet och Dottern var här med stooor bukett rosor och kort till mig *glad*
Sånt värmer onda magar och trasig själ *lovelove*

Snälla – finns här någon som vill byta liv med mig? Eller iaf kropp?!
Fyy vad jag mår, magkatarren knäcker mig och huvudet dunkar som besatt.
Just nu önskar jag mig mycket lååångt bort ska ni veta.
Jag återkommer när jag känner mig bättre och kanske lite gladare också.
*kraaaaam på er*

Att må psykiskt dåligt är jobbigt. Att bli psykiskt sjukt är svårt och det hemskaste jag upplevt. Att helt plötsligt förlora kontrollen över sitt liv. Att mista sig själv och att uppleva fasa, skräck, sorg och en oändlig trötthet. Att få hela sitt liv förändrat så man inte ens känner igen det själv.
Att inte kunna göra saker som man gjort nästan på rutin i hela sitt liv. Att mista vänner och närstående. Att inte bli trodd. Att ständigt behöva försvara sig, förklara och bevisa för både
människor och myndigheter att man faktiskt ÄR sjuk.

Snart är det 5 år sedan mitt liv rasade samman. Första året var ett enormt engagemang från arbetsgivare, försäkringskassan, läkar, psykiater, rehabteam mm. Andra året så började det trappa ner. För att nu när det är år 5 och jag fortfarande inte är frisk så är hjälp och engagemang inte ens noll. Det är minus på skalan. Ingen vill ta emot mig, ingen tror på mig, inga läkare har tid eller vill ta emot mig. Jag knuffas hit och dit inom psyk- och läkarvård. Var jag än vänder mig finns ingen hjälp eller ens den minsta tillstymmelse till empati. Man har förlorat sin plats i grottekvarnen. Man är obekväm, inte produktiv – ja man är knappt värd att kallas människa. Det känns som man betydelselös, genomskinlig – ja kanske jag inte ens existerar.

Nu har jag inte ens någon som kan skriva ut mina mediciner.

Sen i November har jag väntat och väntat för att få mitt läkarutlåtande så jag kan förlänga min
tf sjukersättning. Det enda jag vill är att få lugn och ro, att kanske ha någon chans att komma tillbaks. Att slippa jagas av demoner och ångest. Att kunna göra alla dom där sakerna som man brukade göra. Att få ett värde som människa trots man inte är arbetsför. Var finns empati och medmänsklighet?

Var finns denna någon/några som ser mig som jag är – liten, hjälplös
och vilse i livet och själen? Jag är inte redo att möta världen som jag en gång levde i.

Idag värker min mage och tröttheten är förlamande. Nu ska jag gå och lägga mig igen för att försöka sova bort all oro över mitt läkarbesök i eftermiddag.

”Vad du ser pigg ut och vad du verkar glad – du kan väl inte vara deprimerad” Så kan det låta
Men vad vet dom – kan dom se inuti min själ? Kan dom se all oro, ångest, mardrömmar,apati och uppgivenhet?

Idag är det dystra tankar …
Återkommer ikväll med en uppdatering ang mittl läkarbesök i eftermiddag.
Lev väl därute i verkligheten, och alla mina Sajbervänner.
*kram*

uppstigning 6.30, och det var ju inte för kul för en nattuggla. Men jag kom upp iaf och kom iväg och lämnade Dottern i skolan. Sen var det på med ipoden med lite hårdrock och Latino och ut på årets första promenad. Aj aj säger mina vadmuskler nu, för dom vill sitta i stolen vid datorn och inte gå längre sträckor än till affären Men solen lyste och den kyliga morgonluften var härlig. Pga av min KOL så får jag börja med korta rundor för annars blir jag så himla andfådd. Efter ett tag kan jag öka på dom när man får lite bättre flås. Jag har alltid hatat att gympa/idrotta. I skolan hade jag mest liggande etta *s* Men nu när vädret är så fint och magfettet hänger över byxorna som en badring med punka på *himlar med ögonen*
Efter morgonpromenixen var jag och handlade, hem och gjorde iordning min uteplats
på framsidan. Lilla pappa kom och skruvade ihop mina utemöbler så nu är det dags att
börja planera vilka fina blommor jag ska ha i krukorna Igår premiärgrillade vi i trädgården
och Amanda har fått 5 stora myggbet så nu ÄR det vår Nej dags att återgå till vardagen, ikväll uppdateras bloggen igen. välkomna åter

Har varit ute och vårstädat min lilla trädgårdstäppa. Efter en lång vinter med mycket snö och 8 kaniner så kan jag väl säga att fint var det inte precis. Så nu har jag sopat, krattat, släpat till soprummet och kånkat in och ut ur förrådet. Slet så svetten lackade, så bra då kanske jag gick ner ett par kilo :p

Min lilla plätt till gräsmatta ser bedrövlig ut. En lerpöl med knappt något gräs och stora hålor efter kaninernas grävande. Jaja dom gräver nya nu när man kan börja ta ut dom i hagen igen så det är inte så lönt att göra vid den. Bra så slipper man klippa gräset i sommar

Med posten fick jag en DT stämpel av min kära ”Boss” så nu kliar det i fingrarna att montera och börja stämpla men får se om jag hinner. Ska snart på på utvecklingssamtal på Dotterns skola och sen väntar allla dom där trista vardagssysslorna. Men ikväll så – då ska det banne mig stämplas i massor *ler lyckligt*

Förresten gå gärna i på DT galleriet och se vad vi i DT har pysslat med. www.hobbyhuset.se

Och så vill jag tacka Jane på Scrapaddicted för en underbar invigningsdag i hennes butik i lördags. Vi hade sååå skoj   www.scrapaddicted.se

Ja nu kunde jag inte låta blir längre – jag vill såklart också blogga
Det blir mycket pysselprat, stämplar men även glädje och sorg ur mitt vardagsliv.
Hoppas att ni vill komma hit och läsa ofta. Ibland gnälls det, ibland fnissas det – ja
allt kan hända här i MayaPiraya´s värld.
Varför jag valde det här namnet på min blogg? Ja det får ni fundera på lite så återkommer
jag senare ang det.
Men klockan är 02.48 och det här är sista nattugglande natten på en vecka. Imorgon kommer Dottern hem för sin mamma vecka så då får man försöka komma i säng i vettig tid. Ha – det lät väl väldigt trovärdigt va?
Godnatt alla från mig *blubbblubb*